"Spackelfabriken"
i Barva
Åren
1938-39 hände det saker som gjorde det möjligt
för Barvaborna att se ljusare på framtiden.
Barva-Härads
El-distributionsförening bildades och den norra
delen av Barva elektrifierades. Vägsträckningen
Strängnäs-Eskilstuna (nuvarande E-20) färdigställdes
efter ombyggnad.
Bondökna
med tillhörande utgårdar skiftar ägare. Gullhögen
är intresserad av kalkfyndigheterna som sträcker
sig från Limslätt över Bondökna marker till
Kjula. Kalkfyndigheten är känd sedan 1600-talet
då Axel Oxenstjärna nyttjade den.
Provborrningarna
pågick åren 1940-46. Borrkärnorna analyserades.
Som en följd av detta planerades ett stort
fabriksbygge med linbana till Gorsingeholm, Strängnäs.
Gullhögen
bedrev lantbruk, skogsbruk och köttproduktion på
Bondökna med ledning av en förvaltare åren ca
1940-58. Vidare avstyckades villatomter öster om
länsväg 95 vid Skogstorp-Björkhaga år 1948.
Åren gick och någon byggstart eller bebyggda
tomter kom ej till stånd.
Efter
åren av ofred började sysselsättningen öka i
Sverige. Arbetstillfällena blev alltfler. Efter
hand motoriserades lantbruket och som en följd
av detta började flykten från landet.
Byggproduktionen
i landet ökade. Nya byggmaterial kom i
marknaden, som fordrade en ytbehandling av något
slag utöver vad som var tillgängligt. Gullhögen
tog fram ett sandspackel för detta ändamål.
Det
är här Barvakalken kommer in i bilden. En
Spackelfabrik med krosshus byggdes med början
1958. Efter smärre problem vid intrimningen
startade produktionen i november 1959.
7-10000
ton bröts ur berget 3 månader på somrarna och
transporteras till upplag framför grovkross.
Brytningen och transporten utfördes av entreprenörer.
Fr.o.m. 1967 skedde brytningen i egen regi fram
till avvecklingen.
Transporten
av kalkstenen från upplag till grovkross sker
till en början med skottkärra, men från 1963
medelst en stor lastmaskin, via en elevator till
finkross till tork, via band till sikt och överskottet
till kulkvarn och åter till sikt, alltså en
rundgång till allt passerar. Det som passerar
genom sikten går till en vindsikt och fördelas
i olika fraktioner till silos. Från dessa silos
vägs kalkstensmjölet i en viss mängd av olika
fraktioner till silos. Från dessa silos vägs
kalkstensmjölet i viss mängd av olika
fraktioner till en bestämd siktkurva och blandas
med ett bindemedel (gel) i en degblandare och
lagras i tryckkärl.
Från
tryckkärlen förpackas sandspacklet i burk om 40
kg och i 25 kg:s plastsäck, dels till ett lager
och dels till direktlastning på bil. Ca 40% av
produktionen gick på export av 7-8000 årston.
1962
sålde Gullhögen samtliga aktier till Nya
Murbruksfabriken i Stockholm AB (som nu är namnändrat
till Stråbruken AB).
Som
mest arbetade 17 st i produktionen samt en lokalvårdare
halvtid.
Från
och med 1 jan 1965 blev det skifte på
platschefsposten. Ing. Börje Karlsson fick annan
tjänst på huvudkontoret i Stockholm och Gösta
Stolpe trädde in som ny platschef fram till
avvecklingen 1976.
Under
år 1973 sålde Gullhögen fastigheten Bondökna
2:1 till Domänverket. Barva AB har fortfarande
brytningsrätten på upp till 10000 ton/år samt
arrenderätt på 20000 kvadratmeter tomt för
fabriksanläggningen.
Spackelfabriken
avvecklades 1976 och produktionen flyttades till
Stråbruken AB i Sala som hade tillverkning av
samma produkt.
Företaget
erbjöd personalen andra anställningar. En del
accepterade, andra sökte och fick andra anställningar.
Det
resterande kalkstenslagret krossades och
kalkstensmjölet såldes av Lantmännen till
lantbrukarna som jordförbättringsmedel. Därefter
revs krosshus och siktanlägging och in i
fabriken flyttade företaget "Hejarsmide"
som sysselsätter 5 st årsarbetare.
/Gösta Stolpe.
|