HUR LUCIA
FIRATS I BARVA
Luciatraditionen i Barva, som några
minnesgoda föreningsmänniskor kan komma ihåg det.
Genom Ingrid Bjelkefelt, Bondäng, en
av luciorna i början 1940-talet, kom Linnéa Flodkvist,
uppvuxen vid Nyckelberga i Länna, numera bosatt i Husby Rekarne,
att bli den först intervjuade om hur Lucia firats i Barva.
Till henne bilade Ingrid, Anne Ivarsson
och jag den 23 nov 2000.
Linnéa var sekreterare i Logen
Ärild på 1930-talet och en av dem, som upprätthöll
luciafesttraditionen, som tog sin början i
nykterhetsföreningen, bildad 1898.
För att få vara medlem i logen
skulle man ha fyllt 15 år.
Festerna hölls i logens lokaler
på övervåningen vid Hagaborg en söndagskväll
i anslutning till 13 dec.
Det var höstens stora begivenhet.
Allmänheten hälsades välkommen och skaran ökade
år efter år. Såväl sal som kök och trapphus
fylldes upp. Husets konstruktion var inte beräknad för
belastningen och man flyttade så småningom till Barva
bygdegård.
Någon annons behövdes inte.
Alla frågade, när luciafesten skulle hållas.
Man tog upp en entréavgift, som
var kaffebiljett. Bullar serverades till kaffet. Men lussekatter med
saffran? Det kan varken Ingrid eller Linnéa minnas.
Saffransbröd bakades till jul. Och pepparkakor? Nej det tror de
inte. De hörde julen till.
Vem, som skulle vara lucia röstades
fram i föreningen och sångröst var viktigt, för
att få bli tärna.
Någon gång minns
Linnéa att det var ont om vackra röster och man
"lånade in" Svea från Långsved, (faster till Rune)
Linnéa "kunde inte sjunga" Hon tog
organisatoriskt ansvar och såg till kragar, band och krona,
så att luciatåget inte enbart var skönsjungande utan
också var vackert att vila ögonen på. Ibland hade vi
våra konfirmationsklänningar på oss, minns Ingrid.
Kronan var klädd med lingonris och
glitter och naturligtvis förekom endast levande ljus. Under kronan
en våt duk och för säkerhet skull hinkar med vatten
utplacerade i lokalen.
Stjärngossar hade man inte. Kanske
någon gång en liten tomte. En gång, 1939, då
Majlis Gunnarsson, Tobo, Härad, var Lucia, var Gun Lindblom
(Blomberg), Axäng och Inga Nilsson, Örbäcken "små
lucior" .
Hjälp med att få rätt ton
vid inlärningen av sångerna hade flickorna på 30-talet
av Gösta Andersson (Tandersten), Prostökna, med dragspel.
Efter honom ställde Einar Karlsson, Ekelund, upp med sin gitarr
I början av 1940-talet hjälpte
fru Marell, Prostökna, till.
De övade hemma hos henne, minns
Ingrid.
En gång var det så mycket
snö. Då tog David Karlsson, Bråten Ärla, ut
släden och skjutsade dem.
Annars gick man, cyklade eller åkte
spark till sammankomsterna och till Hagaborg.
På "min tid" hade flickor bottiner
av gummi, som ytterbeklädnad på fötterna berättar
Linnéa. Jag minns att sulan på höger fot blev
alldeles utsliten av allt sparkande.
Vi hade möten varannan vecka och
så tränade vi teaterstycken under vintern också, vilka
spelades upp på vårkanten.
Gun Blomberg minns, att efter
tablån gick tärnorna in och ställde sig vid de dukade
borden och sjöng följande lilla vers till melodin "Jag
gick mig ut en afton...."
"Å, nu är kaffet
färdigt, bevars vad tiden går.
Vi vilja eder bjuda en liten
kaffetår.
Och om ni fram vill stiga, serveringen
skall gå
så punktligt och ordentligt,
så kvickt som vi förmå".
När kaffet var urdrucket gick de
flesta äldre hem, men kvällen fortsatte med att man
sjöng och dansade ringlekar. Det gjorde man för övrigt
på logens möten också. Pardans var inte tillåtet.
Men man fann på råd. Man
sjöng "Ängen var grön o flickan var skön. Kom
dansa med mig........." och så dansade man vals.
Vilka kan de minnas var Lucior?
Från 30-talet minns de Margit
Pettersson från Källdalen och Majlis Gunnarsson från
St Tobo. Från 1940-talet Ellen från Nyckelberga och Ingrid
Nilsson (Bjelkefelt) från Kolstugan.
Första gången logen höll
luciafest i bygdegården var 1947.
Då filmades den för
Barvafilmen minns Ingegerd Björkänge, Kyng. Hon bodde
då vid Stålråd i Ärla och var sekreterare.
Karin Ekelöv, lärare vid
Kvarntorps skola, övade in luciatablån, vilket hon sedan
fortsatte med så länge luciafirandet genomfördes i
logens regi.
Ransoneringskorten, som infördes
under andra världskriget, styrde serveringen.
Sista året som logen arrangerade
luciafest var 1962. Margareta Bjelkefelt, Bondäng, var Lucia. Hon
bar sin mammas (Ingrid) konfirmationsklänning, vilken för
övrigt Linnéa sytt en gång i tiden. Då var det
Margareta Ericsson, Stålråd, och Olle Boberg, Ärla,
som höll i trådarna. Karin Ekelöv övade
alltjämt in luciatablån. Underlaget togs från
Lyckoslanten, utgivare Rekarne Sparbank, årgång 1941 nr 6,
säger Margareta, som har sparat exemplaret. Vi har lånat det
för kopiering till hembygdsföreningens samlingar.
Margareta tror, att lekarna leddes av
Torsten Wiberg, Torshälla och att Göte och Einar spelade.
Lussekatter och pepparkakor infördes
i serveringen
|