Välkommen till Barva!

Foto: Riksantikvarieämbetet

Forntida arv i Barva

Barva socken ligger i Eskilstuna kommun i Södermanland, mitt emellan Eskilstuna och Strängnäs. Fornlämningarna i Barva visar att trakten utnyttjats av människor i mer än 4000 år. Läget vid vattnet har inneburit goda kommunikationer med hela Mälarområdet. Dagens landskap har formats av alla de generationer som levt och verkat i bygden. Genom att studera spåren efter dem får vi en bild av landskapets utveckling och bygdens historia.

Central bronsåldersbygd

Det finns rikligt med fornlämningar från bronsåldern i Barva. Boplatserna låg då i det som nu är skogsmarker i öster och väster. Boskapsskötsel var ryggraden i ekonomin under den här tiden och man valde att bo i områden som erbjöd bra betesmark. Runt boplatserna ligger gravrösen och på Barvaåsen finns flera skålgropsstenar.

Stora områden under vatten

Under bronsåldern var vattennivån ca 20 m högre än den är idag och stora delar av socknens norra delar låg under vatten. Barvalappen är bara en rest av den forna Kafjärden, som under lång tid varit områdets farled mot öster och nordväst.

Dagens landskap formas

Det är under järnåldern som dagens landskap börjar ta form. Jämfört med de närliggande socknarna Jäder och Kjula har endast lite mark har tillkommit genom landhöjningen under järnåldern och senare tid. Det gör att landskapet i stort är ganska likt från järnåldern och framåt. Under järnåldern flyttas bebyggelsen närmare de flackare markerna, som torrlagts och blivit tillgängliga för bete och odling. Gravarna är samlade i stora gravfält på Barvaåsen och ut mot Mälaren. Det finns inte mindre än sex stora gravfält som alla används under lång tid. De flesta av byarna, bl a Säby, Skäggesta och Söderby, är kända sedan medeltiden och har sitt ursprung i järnålderns bosättning.

Foto: Riksantikvarieämbetet
Dagens kulturlandskap och fornlämningar från järnålder, medeltida bytomter, undersökta boplatsyta från yngre järnålder.

Fornlämningar i vägen

Den nya sträckningen för E20, motorvägen, går genom den nordligaste delen av Barva. I socknens utkanter i öster och i väster går vägen till största delen genom skogsmarker med få fornlämningar. I den centrala delen av Barva, i jordbruksbygden, finns däremot rikligt med fornlämningar och här gjordes också flera arkeologiska undersökningar.

Forntida arv

De arkeologiska undersökningarna har givit en mångsidig bild av det forntida livet i Barva. Här påträffades lämningar av boplatser med spår av hus och hantverk. Det fanns också gravar och rituella lämningar, bl a en gravhägnad och rader av härdar. De undersökta lämningarna kan dateras till sen bronsålder och framåt, dvs ca 500 f Kr till 1000/1100-talet e Kr. Dessutom grävdes en torpgrund från senare tid.

Undersökta områden

Utmed Barvalappen tangerar motorvägen den norra delen av ett stort gravfält kallat Barvarör. Det vätter delvis ut mot den forna farleden. Fyra boplatsytor undersöktes söder om gravfältet på platsen för den nya lokalvägen. Dessa boplatser ligger till största delen i åkermark och betesmark ca 200 m norr om Säbys bytomt. Längst i väster grävdes gravar, odlingsytor och aktivitetsytor. Ett område med härdar undersöktes i nordost, vid torpet Kvarnbacken.

Ny vägsträckning

Genom att flytta sträckningen för motorvägen undvek man att bebygga större delen av gravfältet. Dessutom sparades boplatsområden från bronsålder i skogen väster om Säby.

bild: Riksantikvarieämbetet
Illustration av undersökta fornlämningar i Barva.

Järnålderns bebyggelse

Delar av fyra boplatser har undersökts i den sentida åkern och betesmarken norr om Säby. Boplatserna kan dateras till järnåldern, ca 500 f Kr - 1050 e Kr. Ett par av dessa platser kan ha varit bebodda samtidigt. Närheten mellan boplatserna och den sentida bebyggelsen på Säby visar att det i stort sett är samma område som bebotts och brukats under århundradena.

Stora hus

Centralt i området fanns lämningar av en gård bestående av ett stort och ett mindre hus, som kan vara samtida. Det större huset har varit ca 45 m långt och 8 m brett och rymt både bostad och lagård. Husets form och storlek visar att det kan dateras till århundradena runt Kristi födelse, dvs den äldre järnåldern. Boplatsen begränsades i väster av en rad av härdar. Utanför detta fanns ett mörkfärgat lager, som kan vara resterna av den dåtida åkern. Vad härdarna har använts till är inte klart. Det finns två möjliga förklaringar: att de hör ihop med odlingen av åkern, dvs att de använts för att skydda den tidiga grödan från frost, eller att de har haft en rituell funktion.

Gårdsplan med staket

Invid Barvaåsen har det också legat en gård med ett mycket stort hus. Detta hus har varit minst 50 m långt. Flera hus har under årens lopp stått på denna plats, men åtminstone ett mindre hus bör ha existerat samtidigt som det stora huset. På gårdsplanen fanns en brunn och i söder har området avgränsats med ett staket. Utanför staketet, på säkert avstånd från husen, låg en eldstad eller ugn som kanske har använts för bakning. Denna har skyddats av ett tak eller vindskydd. Längst upp mot åsen, intill en sentida torpgrund, fanns boplatslämningar som troligen är från bronsålder.

Grophus

En speciell typ av hus som hittats är s k grophus. Dessa hus har varit ca 2-4 m stora och nedgrävda ca en halv meter. En ugn byggd av stenar fanns i hörnet i ett av husen. Man har förmodligen inte bott i dessa hus, utan använt dem för speciella verksamheter, t ex vävning eller matlagning. Grophus har framför allt funnits under den yngre järnåldern.

Boplatslämningar syns sällan ovan mark eftersom husen och andra konstruktioner vanligen har rivits och tagits bort. I många fall har platsen sedan också plöjts. De lämningar som då bevarats är framför allt de konstruktioner som grävts ner i marken och som därför undgått att skadas av plogen. Det gäller t ex stolphål efter hus, nedgrävda härdar och gropar. Det är därför dessa lämningar kommer fram först när man schaktar bort matjorden.

På vissa ställen har även s k kulturlager bevarats. Dessa mörkfärgade lager har skapats av människor genom att man kastat avfall, trampat ner skräp eller fört på jord för att fylla ut svackor i marken. I Barva fanns sådana lager delvis bevarade eftersom man inte har plöjt så djupt på de ställen där det har varit stenigt.

Handel och hantverk

Basen för ekonomin under järnåldern var jordbruket. Man producerade framför allt varor för sitt eget hushåll, men en del kunde också användas för inköp av varor från andra håll, t ex vapen och smycken. Det har funnits handelsplatser på flera håll runt Mälaren. Den absolut största och viktigaste under vikingatiden var Birka, där man också bedrivit specialiserat hantverk. Barva är en ev de mycket få platser utanför Birka där vikingatida bronsgjutning har påträffats.

Bronsgjutning

Till de mest spännande fynden i Barva hör de rester efter bronsgjutning som hittades på en av boplatserna. Här har man gjutit ovala spännbucklor. Detta är spännen som bars parvis på bröstet för att fästa ihop den vikingatida kvinnans kjortel. I Barva hittades rester efter åtminstone tre gjutformar och fragment av en degel, som man smält metallen i. Det tycks alttså inte vara särskilt många spännen som gjutits, men allt har heller inte bevarats. Man har förmodligen gjutit spännbucklorna i en smedja, för tillsammans med gjutformarna hittades en hel del smidesslagg.

Har Säby i Barva varit en handelsplats?

Den här typen av vikingatida bronsgjutning är i Mälardalen tidigare bara känd från Birka. Att bronsgjutning förekommer i Säby i Barva tyder på att platsen haft en särställning i området. Även om tillverkningen endast skett i begränsad omfattning så visar den på ett visst välstånd hos befolkningen här. Det är möjligt att Säby också var en plats för lokal. Förutom bronsgjutningen hittades vikter och klippta bitar silvermynt, vilka indikerar handel. Dessa fanns både på boplatsen, nära smedjan, och i gravar.

"Byn vid sjön"

Säby har ett viktigt läge i socknen. Det är den by som legat närmast farleden och man har nog fungerat som knutpunkt i socknen vad gäller kontakterna mot omvärlden. Farleden har använts såväl vinter- som sommartid, och hamnen eller båtplatsen bör ha legat i bukten norr om byn. Namnet Säby betyder just "byn vid sjön".

Gravfältet vid sjön

Under järnåldern har gravplatserna ofta legat nära boplatserna och varje gård/by har haft sin egen gravplats som använts under många generationer. De gravar som undersökts i Barva ligger dels i väster, dels på det stora gravfältet i Säby. De undersökta gravarna är från både bronsåldern och järnåldern.

"Barvarör"

Gravfältet, även kallat Barvarör, ligger på en höjdrygg ut mot Mälaren och den forna vattenleden Kafjärden. Det är det enda av de stora gravfälten i socknen som har varit synligt från vattnet. Gravfältet har förmodligen tillhört den förhistoriska byn i Säby, men kan kanske också ha använts av andra invånare från Barvabygden just på grund av sitt läge invid farleden. På gravfältet finns drygt 100 synliga gravar, placerade i grupper. Runt krönet på gravfältet finns en gravhägnad.

I gravfältets norra del, ut mot vattnet, undersöktes närmare 40 gravar, varav 21 låg i en separat grupp. Endast två gravar var synliga före undersökningen. En grav grävdes också ut i gravfältets södra kant. Femton gravar har tidigare undersökts i gravfältets mellersta del när landsvägen skulle rätas 1912 och 1935.

Bronsåldershög

Den äldsta undersökta graven var en bronsåldershög, som låg nära krönet på gravfältet. Den var ca 14 m i diameter och var uppbyggd en halv meter, men eftersom den var lagd på en naturlig höjd såg den ut att vara minst en meter hög. Den innehöll två gravgömmor, där de tvättade brända benen har lagts i en hartstätad ask av näver eller trä. En del av benen har strötts ut under asken. Den ena gravgömman låg mitt i högen och i denna fanns en dräktnål av brons, som kan dateras till ca 500 f Kr. Den andra gravgömman låg i gravens ytterkant. Under bronsåldern placerades ofta de största gravarna i höjdläge, väl synliga. Det var ett sätt att markera sitt territorium.

Vikingar?

I den norra delen av det stora gravfältet Barvarör undersöktes en grupp med 21 gravar. De låg på en liten höjdrygg längst ner mot vattnet. Det är antagligen en utvald grupp människor som begravts på denna plats, invid den forna farleden. Gravarna har anlagts under vendeltid och vikingatid, dvs ca 550-1050 e Kr.

Gravskick

De flesta gravarna var s k brandgravar, där de döda bränts på bål med sina tillhörigheter. I gravar från denna tid, påträffar man därför ofta bl a rester av klädedräkten, t ex spännen och bältessöljor, men även vapen, husdjur, mat m m. De fyndrikaste gravarna är från vikingatid. I tre av gravarna har personerna lagts ned obrända, s k skelettgravar, men endast en av dessa innehöll bevarade ben. Dessa gravar är förmodligen de yngsta som anlagts på platsen, innan man började gravlägga på kyrkogården. De visar att det kristna gravskicket stegvis ersatte det äldre och att allt färre gravgåvor lades ned i gravarna.

Vilka var människorna?

De vikingatida gravarna här tycks nästan alla vara mansgravar. Flera av dem är också dubbelgravar. Gravgåvorna skulle kunna tyda på att detta är vikingar, som blivit begravda invid farleden. De kan ha bedrivit handel och deltagit i vikingatåg. Gravarnas datering visar att de delvis tillhör olika generationer.

I två gravar fanns stridspilspetsar, pilar som använts just för strid och inte för jakt. Flera av dessa låg tillsammans och kommer troligen från ett pilkoger. I en av dessa gravar fanns också ett rundspänne av brons. I en annan grav hittades en spjutspets en järn. Två gravar innehöll bitar av klippta silvermynt och en vikt, vilket indikerar handel. I en grav påträffades en torshammarring - en symbol för den hedniska kulten - och ett hänge av guld innefattat i brons.

Härdar - gravritual?

Intill gravgruppen fanns ett område med över 30 härdar. Eftersom de låg intill gravarna och innehöll en del speciella fynd kan de höra ihop med gravritualen. I flera av härdarna fanns föremål som kan vara gravgåvor, bl a hittades en pilspets. Dessutom förekom keramik, bränd lera och brända ben, bl a från människa.

Gravarnas utformning och placering har varierat under tidernas lopp beroende på de religiösa trosföreställningarna. De återspeglar även sociala och politiska förhållanden i dåtidens samhälle. Gravens form, läge och gravgåvor bidrar därför till att datera gravarna. Utifrån gravgåvorna och benresterna kan man säga en hel del om den som begravts. Benen kan visa ungefärlig ålder, kön och ibland också sjukdomar hos den döde. Gravgåvorna berättar också om kön och social status.

Ritualer

Ritualer har alltid varit en del av människors liv, både till vardags och i samband med livsavgörande händelser, som födelse, giftermål och död. Det är endast de konkreta spåren efter ritualerna som kan ses i de arkeologiska lämningarna. De icke-materiella delarna av ritualerna är svårare att förstå eftersom vi saknar skriftliga källor från större delen av den förhistoriska perioden. Vid undersökningarna i Barva påträffades, förutom gravar, flera olika typer av lämningar som kan förklaras som rester efter ritualer.

Gravhägnad

En plats som haft en särskild rituell betydelse är krönet på det stora gravfältet Barvarör. Runt ett röse har man byggt en inhägnad av stora stenblock, en så kallad gravhägnad, som delvis undersökts. Platsen har ett exponerat läge ut mot vattnet. Hit har man återkommit under lång tid för begravningar och andra ritualer.

En vikingatida grav var ihopbyggd med hägnaden. Innanför hägnaden fanns gravar från både bronsålder och äldre järnålder. I sluttningen nedanför gravhägnaden hittades skärvor av flera keramikkärl. Detta är förmodligen rester av matoffer som man ställt ned eller krossat vid hägnaden.

Härdar i rader

Vid vissa ritualer har man tänt eldar. Tre rader av härdar fanns på boplatserna i åkern norr om Säby. Två av dessa låg parallellt i nordväst-sydostlig riktning, kanske för att leda upp mot gravfältet. Härdarna var ca 1 m stora och 20 cm djupa, och tycks bara ha använts någon enstaka gång. Den tredje härdraden låg i kanten av boplatsen och kan ha haft en mer praktisk funktion, t ex att hålla frosten bort från grödorna tidigt på sommaren. Hur långa dessa härdrader är vet vi inte, eftersom raderna fortsätter utanför undersökningsområdet. I Uppland och Danmark har man hittat rituella härdrader som är kilometerlånga.

Skålgropssten

I ett grophus, under en grav, fanns en sten med flera inhuggna skålgropar. Dessa skålgropar är ca 4 cm i diameter och har haft någon form av rituell funktion. Det ovanliga är att detta är en liten "bärbar" sten. Skålgropar brukar annars mest förekomma på berghällar och stora stenblock, så som bl a finns på gravfälten på Barvaåsen. Grophuset kan förmodligen dateras till ca 500-700 e Kr.

Amulettringar

Vid den vikingatida smedjan påträffades två amulettringar av järn, som var ca 5 cm i diameter. Den ena påminde om ett eldstål (dvs ett järnföremål som man slagit eld med) och på den andra fanns en mindre ring. Amuletterna har kanske tillhört smeden.

Arkeologi förr och nu

Arkeologiska undersökningar har utförts i Barva vid flera till fällen. Det är framför allt på gravfältet Barvarör som arkeologerna har gjort utgrävningar. Förutom 1996 och 1997 grävdes delar av detta gravfält även 1912 och 1935.

Undersökningen 1912

År 1912 grävdes tolv gravar på det stora gravfältet Barvarör. Orsaken till grävningen var att landsvägen mellan Strängnäs och Eskilstuna skulle rätas. Bilder från denna tid visar att man endast torvade av och grävde själva gravhögen. Därför var det förmodligen bara de gravar som kunde ses före undersökningen som grävdes ut. Man ritade planer och profiler, på liknande sätt som vi gör idag.

Arkeologi idag

Idag grävs betydligt större ytor eftersom vi vet att det finns många lämningar som inte syns ovan mark. Ytan schaktas med grävmaskin och rensas sen för hand. Efter rensningen dokumenteras lämningarna genom flygfoto, tornfoto och digital inmätning eller planritning. Mycket av dokumentationen idag görs digitalt för att den lättare ska kunna bearbetas och lagras för framtiden. När anläggningarna grävs ut ritas och fotograferas deras tvärsnitt. Större anläggningar och lager grävs skiktvis i rutor. Genom att sålla jorden kan man hitta även mycket små fragment av ben och fynd.

Det arkeologiska resultatet publiceras i rapporter och artiklar.

Analyser

Flera olika naturvetenskapliga analyser används för att bättre kunna tolka de arkeologiska lämningarna. Organiskt material, t ex kol, kan dateras med C14-metoden. Genom att göra vedartsanalys av kolbitarna går det att fastställa vilket trädslag som dateras. För att spåra vad man har odlat och ätit görs arkeobotaniska analyser av pollen och förkolnande fröer från t ex härdar och lager. Fettsyror från maten kan finnas kvar på ytan av keramikkärlen. Olika typer av fettsyror kan identifieras vid en s k lipidanalys.

Enligt fornminneslagen måste fornlämningar undersökas om de berörs av hus- eller vägbyggen. Innan byggplanerna fastställs görs en arkeologisk utredning. Denna visar om det finns fornlämningar på platsen för exploateringen, utöver de som är registrerade i Fornminnesregistret. När sedan planerna är fastställda utförs en förundersökning som ska visa fornlämningens utbredning och karaktär. Vid slutundersökningen undersöks de fornlämningar som berörs av exploateringen.

Stensättningen

På en avsats i nordsluttningen ner mot Mälaren fanns en mycket omsorgsfullt byggd grav. Runt en flack rund stenpackning låg tre friliggande kantkedjor, varav den yttersta utgjordes av ca 40 resta stenar. Dessa stenar är förmodligen det enda som synts av graven eftersom den för övrigt har varit täckt av jord.

I en av kantkedjorna fanns ett s k gravklot, en nästan äggformad sten, som kan tyda på att detta är en kvinnograv. Men nära mitten av graven fanns också en ca 70 cm stor sten som kan ha varit upprest. Resta stenar brukar indikera mansgravar. Den osteologiska analysen av benen visar att den begravda är en vuxen person.

Gravens läge och omsorgsfulla uppbyggnad tyder på att det är en betydelsefull person som blivit begravd här. I graven fanns bl a ett spänne av brons, en s k armborstfibula, som kan dateras till folkvandringstid, dvs ca 500 e Kr.

foto: Riksantikvarieämbetet

De arkeologiska undersökningarna i Barva utfördes under 1996 och 1997 av Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, på uppdrag av Vägverket, Region Mälardalen.

Utställningen var producerad av UV Mitt i samarbete med Vägverket, Barva hembygdsförening, Barva skolkooperativ och Eskilstuna museer.

Vill du komma till förstasidan om Barva

Uppdaterat den 24 juni 2008, webbmaster: Anne Ivarsson, http://www.barvabygden.se/utst.htm