Välkommen till Barva!

"Spackelfabriken" i Barva

Åren 1938-39 hände det saker som gjorde det möjligt för Barvaborna att se ljusare på framtiden.

Barva-Härads El-distributionsförening bildades och den norra delen av Barva elektrifierades. Vägsträckningen Strängnäs-Eskilstuna (nuvarande E-20) färdigställdes efter ombyggnad.

Bondökna med tillhörande utgårdar skiftar ägare. Gullhögen är intresserad av kalkfyndigheterna som sträcker sig från Limslätt över Bondökna marker till Kjula. Kalkfyndigheten är känd sedan 1600-talet då Axel Oxenstjärna nyttjade den.

Provborrningarna pågick åren 1940-46. Borrkärnorna analyserades. Som en följd av detta planerades ett stort fabriksbygge med linbana till Gorsingeholm, Strängnäs.

Gullhögen bedrev lantbruk, skogsbruk och köttproduktion på Bondökna med ledning av en förvaltare åren ca 1940-58. Vidare avstyckades villatomter öster om länsväg 95 vid Skogstorp-Björkhaga år 1948. Åren gick och någon byggstart eller bebyggda tomter kom ej till stånd.

Efter åren av ofred började sysselsättningen öka i Sverige. Arbetstillfällena blev alltfler. Efter hand motoriserades lantbruket och som en följd av detta började flykten från landet.

Byggproduktionen i landet ökade. Nya byggmaterial kom i marknaden, som fordrade en ytbehandling av något slag utöver vad som var tillgängligt. Gullhögen tog fram ett sandspackel för detta ändamål.

Det är här Barvakalken kommer in i bilden. En Spackelfabrik med krosshus byggdes med början 1958. Efter smärre problem vid intrimningen startade produktionen i november 1959.

7-10000 ton bröts ur berget 3 månader på somrarna och transporteras till upplag framför grovkross. Brytningen och transporten utfördes av entreprenörer. Fr.o.m. 1967 skedde brytningen i egen regi fram till avvecklingen.

Transporten av kalkstenen från upplag till grovkross sker till en början med skottkärra, men från 1963 medelst en stor lastmaskin, via en elevator till finkross till tork, via band till sikt och överskottet till kulkvarn och åter till sikt, alltså en rundgång till allt passerar. Det som passerar genom sikten går till en vindsikt och fördelas i olika fraktioner till silos. Från dessa silos vägs kalkstensmjölet i en viss mängd av olika fraktioner till silos. Från dessa silos vägs kalkstensmjölet i viss mängd av olika fraktioner till en bestämd siktkurva och blandas med ett bindemedel (gel) i en degblandare och lagras i tryckkärl.

Från tryckkärlen förpackas sandspacklet i burk om 40 kg och i 25 kg:s plastsäck, dels till ett lager och dels till direktlastning på bil. Ca 40% av produktionen gick på export av 7-8000 årston.

1962 sålde Gullhögen samtliga aktier till Nya Murbruksfabriken i Stockholm AB (som nu är namnändrat till Stråbruken AB).

Som mest arbetade 17 st i produktionen samt en lokalvårdare halvtid.

Från och med 1 jan 1965 blev det skifte på platschefsposten. Ing. Börje Karlsson fick annan tjänst på huvudkontoret i Stockholm och Gösta Stolpe trädde in som ny platschef fram till avvecklingen 1976.

Under år 1973 sålde Gullhögen fastigheten Bondökna 2:1 till Domänverket. Barva AB har fortfarande brytningsrätten på upp till 10000 ton/år samt arrenderätt på 20000 kvadratmeter tomt för fabriksanläggningen.

Spackelfabriken avvecklades 1976 och produktionen flyttades till Stråbruken AB i Sala som hade tillverkning av samma produkt.

Företaget erbjöd personalen andra anställningar. En del accepterade, andra sökte och fick andra anställningar.

Det resterande kalkstenslagret krossades och kalkstensmjölet såldes av Lantmännen till lantbrukarna som jordförbättringsmedel. Därefter revs krosshus och siktanlägging och in i fabriken flyttade företaget "Hejarsmide" som sysselsätter 5 st årsarbetare.

/Gösta Stolpe.

Sockenvandringen

Annandag pingst hade trädgårdsföreningen tillsammans med hembygdsföreningen en sockenvandring med ca 40 deltagare. Säby högberg besöktes först och vi beundrade utsikten och försökte räkna kyrktorn. Därefter förflyttade vi oss till Harsätter och studerade kalkugnen där. Olle Andersson berättade litet om floran som växer på kalkrik mark. Koppargruvan på Gruvön vid Prostökna stod sedan på tur. Efter en promenad genom Prostöknas kohage kom vi fram och fick se schaktet där, enligt sägen, munkarna i Strängnäs kloster på 1300-talet bröt kopparmalm för att gjuta klockorna i Strängnäs domkyrka. (Prostökna ägdes under den tiden av domprosten i Strängnäs!) Enligt Gunnar Blomberg finns det, en gång ända till Strängnäs genom schaktet. (Tro det, om du vill !) /Anne

Om utvinning av kalk förr i tiden

Med anledning av hembygdsföreningens sockenvandring annandag pingst, då kalkugnen vid Harsäter besöktes - lite om hur man i svunnen tid utvann kalk från naturen.

Kalk är oxiden av metallen kalcium, som förekommer i naturen som karbonater i olika former t.ex kalksten, marmor, kalkspat och krita, vilka i sig själva kan ha olika användningsområden.

Kalkbränningen för att framställa kalciumoxiden, kalk, till byggnadsmaterialet murbruk i vår bygd är känd från 1600-talet.

Kalkbränningen kunde ske i primitiva kalkmilor, där man efter kolmilans princip upphettade kalkstenen och utvann kalken eller i kalkugnar, som var av två slag, dels s.k. periodiska schaktugnar dels kontinuerliga.

Den periodiska kalkugnen bestod av vertikala schakt, som fylldes med kalkstensbitar och som hettades upp med direkt fyr på botten. När kalkstenen blivit genombränd fick den svalna. Man rev ut kalken och processen kunde sättas igång igen. En nackdel var att värmeförlusterna blev stora.

Bränslet kunde bättre utnyttjas i de s.k. kontinuerliga schaktugnarna. De fylldes från övre mynningen antingen varvvis med kalksten och bränsle eller med kalksten enbart. I det senare fallet hettades ugnen upp genom särskilda eldstäder, som fanns uppe i ugnen på ungefär 1/4 av ugnens höjd runt om i schaktet.

I båda fallen togs den färdiga kalken i botten ut undan för undan genom öppningar vid ugnens sluttande botten.

Den erhållna brända kalken, osläckt kalk, kalcium-oxiden är vitgråröd. Man fick volymmässigt ut lika stor mängd kalk som inlagd kalksten.

Kalk tar lätt åt sig vatten och bildar då släckt kalk, kalciumhydrat. Utrört till deg med vatten hårdnar hydratet långsamt i luften. Karbonat bildas, vilket är processen bakom användningen i murbruk.

Det fanns andra användningsområden av kalken. Ett var som desinfektionsmedel av allehanda avskräden och vid krig i massgravar. Bl.a. är kolera- och tyfusbaciller känsliga för kalk.

Uppgifterna ovan har jag hämtat ur s.k. uggleupplagan, tryckår 1910, av Nordisk familjebok.

All teknisk utveckling för framställning av kalk och produkter, där kalken är grundmaterialet, lämnas här åt sidan. Avslutningsvis ett citat ur uppslagsverket: "Framställning af kalk kallas kalkbränning, som är en urgammal kemisk industri".

/Eivor Nilsson