Prostökna skola

Folkskoleväsendet i Barva kan i tillgängliga sockenstämmoprotokoll spåras tillbaka till 1825. från detta år undervisade klockare Eric Ölander barvabarnen i sockenstugan vid kyrkan. Med denna undervisning var man emellertid inte tillfreds längre än till 1840. I början av detta år väcktes nämligen förslag om, att en skola skulle byggas i Prostökna.

Detta förslag framkom alltså, innan stadgan om folkundervisning i riket utfärdades, vilket skedde i juni samma år. Man ansåg det vara bäst med en ambulatorisk skola. Läraren skulle undervisa barnen från norra delen av socknen i sockenstugan och barnen från södra och mellersta delen av socknen i det skolhus, som skulle byggas vid Prostökna.

Att anskaffandet sv materialier till uppförande av en skola tillgick på samma sätt, som det tillgick i gångna tider, när en kyrka skulle byggas, visar följande sockenstämmoprotokoll: "Det nya skolhuset skulle enligt församlingens nu fattade beslut, genom accord uppföras vid Prostökna och sådana materialier som socknen kan prestera lämnas in natura, och körslor göras af hemmansbrukare efter samma norm, som kyrkkörslor ske men det öfriga betalas efter oförmedlat hemmantal, och torpen ansågs böra betala lika mycket, som de minsta hemmandelarnas innehavare.

Nya skolhuset vid Prostökna blev färdigt 1847 och till skollärare antogs Gustaf Lindskog från Fogdö. Skolmästarelönen skulle utgå med nio tunnor spannmål, häften råg och hälften korn, 80 Rd banco samt föda åt ko och vedbrand. År 1850 erhöll skolan sitt första instrument. Då begärde skollärare Lindskog att få köpa in ett psalmodikon för två riksdaler banco.

- Skollärare Lindskog var också initiativtagare till socknens första söndagsskola.

Prostökna skola ca 1909-10 med lärarinnan Augusta Öhlander

Hur såg då det första skolhuset vid Prostökna ut?

-Ja, därom vet vi inte mycket. Men efter vad vi kan se i senare tid, har vi vid mätningar kommit fram till att själva skolsalen hade en yta av 7 x 7 meter. Lärosalen låg i södra ändan av skolhuset. I norra delen låg lärarens bostad. Denna hade särskild ingång genom en liten veranda på norra gavelns nordöstra hörn.

Enligt vad vi kan utläsa ur senare tiders protokoll bestod bostaden av två tämligen små rum, varav åtminstone det ena, kanske båda uppvärmdes med kakelugn. Från det inre rummet ledde en dörr direkt in i skolsalen. Man kunde givetvis också komma direkt in i skolsalen genom den dörr, som fanns på, husets framsida. Det är möjligt, att det här fanns en veranda, liknade den vid lärarens ingång.

-Skolsalen beräknas ha haft plats för 40 barn. Det förefaller ha varit 10 långbänkar med plats för fyra barn i varje bänk. År 1866 uppfördes ett nytt skolhus vid kyrkan. Samtidigt upphörde alltså Prostökna skola att vara ambulerande.

Läraren vid Prostökna bodde såsom tidigare nämnts i skolhuset där. I och med uppförandet av kyrkskolan fick Barva två fasta folkskolor.

Då skolhuset vid Prostökna befanns vara för litet, tillbyggdes 1880 den del av skolan, som senare inrymde folkskolans sal. Den gamla skolsalen fick nu delvis användning som avklädningsrum och matrum.

Tidigare hade skolsalen även fått tjänstgöra som avklädningsrum och matrum, då varje barn medförde en enkel matsäck, som ofta bestod av ett par torra brödbitar och en bit stekt fläsk. När matsäcken var som bäst, utgjordes den kanske av några mjuka smörgåsar utan pålägg samt en liten butelj mjölk.

Tänker vi på, att skolvägarna kunde vara sex km eller kanske ännu längre, ofta obanade, förstår vi, att det måste ha varit svårt för den tidens skolbarn, särskilt under vintern.

I det inre ändrades Prostökna skola redan 1920, då den nya lärarbostaden uppfördes. Den gamla lärarbostaden inrättades som småskolesal med det förutvarande köket som avklädningsrum.

Skolan blev fr.o.m. 1/7 1921 heltidsläsande och skolan fick sin första småskollärarinna. Med undantag av några mindre reparationer företedde skolan samma utseende ända till år I944, då den undergick på grundlig reparation och blev fullt modern med vatten och centralvärme. Särskilt pannrum utgrävdes under folkskolesalen. Här fanns också utrymme för bränsle, ty det var från början vedeldning. Sedermera infördes oljeeldning.

På den äldsta bilden av skolan, som vi äger, ser vi längst till vänster fram t. o. m. verandan, den del, som uppfördes 1847. Fönstren i 1847 års skola var tvåluftsfönster och något lägre än dem nuvarande bilder visar.

På Södra gaveln, där tillbyggnaden sedan gjordes, fanns troligen två liknande fönster.

Högst uppe på vinden fanns ett liknande halvcirkelformat fönster, som vi nu ser på skolans norra gavel. Hur man kom upp till vinden angives ingenstans. Troligen skedde det genom en lucka i taket och en lös stege.

På norra gaveln syns ingången till lärarbostaden. Verandan fanns inte på 1847 års skola. Den tillkom 1880 vid tillbyggnaden. Ingången till 1847 års skola fanns troligen på samma som den nuvarande. Kanske fanns utanför denna en liten veranda av samma utseende som den vid lärarens ingång.

År 1922 byggdes vid kyrkskolan ny fristående lärarbostad, och samtidigt inrättades småskola i den gamla lärarbostaden, vars kök även här blev avklädningsrum liksom i Prostökna, och folkskolan återfick sitt förra avklädningsrum.

1866 byggdes Kyrkskolan som fortfarande är i bruk.

På grund av att barnantalet avsevärt ökades under första världskriget, ansågs det nödvändigt att ännu en folkskola inrättades.

År 1918 byggdes Ekstugans skola, som under de sex första åren var varannandagsläsande. Men redan 1924 infördes heltidsläsning för klasserna 1-4 sedan, klasserna 5-6 överflyttades till Prostökna skola. Då barnantalet år efter år starkt minskade i socknen, nedlades Ekstugans skola 1940, och lärarinnan förflyttades till annan skola.

Under årens lopp har följande lärare tjänstgjort vid Prostökna folkskola:

Gustaf Lindskog 1847-1874;
Karl Julius Öberg 1847-1881 (avsatt 8/5 1881);
Sofia Carolina Gustafsson 1881-1883;
Elna Abrahamina Forsberg 1883-1889;
Augusta Öhlander 1890-30/6 1918 (därefter Ekstugan);
Fritz Nordström 1/7 l9l8-30/6 1921;
Robert Larsson höstterminen 1921;
Karl Axel Axelsson 1/1 1922-30/6 1953.

Sista läraren vid Prostökna folkskola. Därefter endast småskola.

Prostökna småskola: Hilda Johansson 1/7 1921-30/6 1927;
Maria Andersson (Johansson) 1/7 1927-30/6 1937;
Brita Eliasson (Eriksson) 1/7 1937-30/6 1949 ;
Brita Eriksson 1/7 1954-1955;
Inger Winting (vik)1/7 1955-30/6 1956; 1/7 1956-30/6 1958;
Gertrud Ljungquist 1/7 1958-30/6 1960.

Sista skolklassen vid Prostökna skola.

Prostökna skola nedlägges och försäljes.

Källa: Karl Axelssons arkiv i Eskilstunas stadsarkiv

Karl Axelsson, folkskollärare i Prostökna skola.

Karl Axelsson föddes 27 jan 1890 i Bergshammars församling i Södermanland. Fadern Per Axel Eriksson var hemmansägare. 1915 han sin folkskollärarexamen i Strängnäs.

Den 1 jan 1922 blev Karl Axelsson ordinarie folkskollärare vid Prostökna skola i Barva skoldistrikt och här stannade han till sin pensionering 30 juni 1953.

I juni 1921 gifte sig Karl Axel och Anna Elisabet Andersson från Stigtomta. I Barva föddes deras fyra barn, två söner och två döttrar.

I drygt 20 år efter sin pensionering bodde paret Axelsson i Eskilstuna innan de 1973 flyttade till Örebro. Karl Axelsson dog 1975 och Anna 1993, båda är begravda på Barva kyrkogård.

Folkskolläraren Axelsson fanns sig snart tillrätta i Barva. Redan i juni 1923 blev Barvaborna inbjudna till ett möte i Prostökna skola. Föreståndaren för Södermanlands läns föreläsningsanstalt, folkskolläraren J A Karlsson hade inbjudits för att tala och efter föreläsningen beslöts att bilda Barva föreläsningsanstalt. Till föreståndare valdes Karl Axelsson. Andra i styrelsen blev Eric Smith Kyrkskolan, Erik Jonsson Baggvreten och A B Andersson Ekelund.

Redan första terminen hade man tio föreläsningar.

Men framtiden för föreläsningsföreningen var beroende av ekonomin. Styrelsen beslöt att anordna en friluftsfest i juni 1923. Festen gav ett över förväntan gott netto på 487 kronor. Den 25 juni bildades Barva hembygdsförening. Hembygdsföreningen anordnade hembygdsfester, vilka utvecklades med tiden till väldiga arrangemang. Av vinsterna kunde hembygdsföreningen årligen lämna 300-400 kronor till föreläsningsföreningen, som därigenom kunde hålla en mycket hög klass på sina föredrag.

Man saknade en bra lokal för sammankomsterna. År 1933 ställde baron Sack på Bergshammar mark till förfogande och planerna på en hembygdsgård kunde förverkligas. Sommaren 1936 påbörjades byggnadsarbetet. Nästan allt utfördes som ideellt arbete. Sommaren 1938 stod byggnaden så gott som färdig.

Bygdegårdens tillkomst var resultatet av ett uppoffrande arbete av många Barvabor

Lördagen den 4 november 1939 samlades man för en enkel invigningshögtid och söndagen 12 november skedde en mera offentlig invigningshögtid i samband med Barva JUF-avdelnings höstfest.

I bygdegårdsföreningens styrelse var han kassör. 1948 begärde Karl Axelsson hos länsstyrelsen att pröva och fastställa stadgarna för Stiftelsen Barva bygdegård. Länsstyrelsen gav sitt bifall 6 augusti samma år.

Barva JUF (Jordbrukarnas ungdomsförbund) var ännu ett av Axelssons initiativ. 1932 hade han inbjudit JUF-sekreteraren, agronom S. Svensson på en föreläsning. Kort därpå hade han samlat ett tiotal pojkar 12-16 år och under sommaren ägnade man sig åt odling, huvudsakligen av rotfrukter. Den 23 oktober samlades man på nytt i Prostökna skola och sju ungdomar antecknade sig till medlemmar. Ordförande var naturligtvis magister Axelsson.

Barva JUF hade en mycket livlig verksamhet med studieresor, jordbrukskurser, sångkurser, tävlingsverksamhet (traktorplöjning, växtkännedom, fågelkännedom m. m.), amatörteater, gymnastik, biblioteksverksamhet och sparklubbsrörelse på programmet. Avdelningen övergick senare i Barva 4H.

Axelssons trädde 1938 in i Södermanlands läns föreläsningsförbunds styrelse och 1941 valdes han till sekreterare, föreståndare och kassör, vilka befattningar han hade till 1961, då han av åldersskäl undanbad sig uppdragen. Ingen kunde efterträda honom och föreläsningsförbundets verksamhet gick upp i Södermanlands bildningsförbund.

Karl Axelsson tog livlig del av det kyrkliga arbetet och var under lång tid kyrkokamrer. De sista åren av Barva socken (innan 1952, då Kafjärdens storkommun bildades) var han kommunalfullmäktiges vice ordförande.

Strax före sammanslagningen till Kafjärden initierade K. A. tillsammans med landsantikvarie Ivar Schnell om ett eget vapen för Barva. Den 7 december 1951 fastställdes vapnet för Barva socken.

Axelsson var en stor Barvakännare och på Eskilstuna stadsarkiv finns hans och dottern Anne-Marie Barvestams forskningar bevarade.

  Uppgifterna är hämtade ur stadsarkivarie Bror-Erik Olssons artikel om Karl Axelsson i Lokalhistoriskt Forum nr 2 1994.

Prostökna skola 1939 med klasserna 1-6 med lärarna Britta Eliasson och Karl Axelsson

Rune Johansson, om magister Axelsson:

Magister Axelsson, förnamnet hörde jag aldrig, var en lärare av den gamla stammen. Axelsson undervisade i årskurs 3-6.

Både min far och mor hade haft honom som lärare. Jag hade honom som lärare i 3-4-an.

Han var sträng och använde vid "behov" pekpinnen både i skolbänken och i baken på eleverna. Men omtyckt då han var duktig att lära ut.

Hösten 1948 började skolbussarna rulla och då blev det 1-2:a och 5-6:a i "kyrkskolan" och 3-4:a i Prostökna skola. Så då blev han ensam lärare i skolan. På rasterna kunde han lätt framåtlutad gå fram och tillbaka över skolgården, med händerna på ryggen. Ibland även mellan bänkraderna.

Min klass var den "sämsta och värsta klass han någonsin haft". Fram till att han fyllde 60 år, då vi uppvaktade honom med en stor blomma. Då blev vi plötsligt dom bästa elever han haft.

En egenhet han hade var att klassa eleverna efter den familj de kom ifrån. De elever som kom från s.k. "bättre" familjer hade en helt annan möjlighet att uppträda som de ville, utan bestaffning.

Vi använde t.ex Agneta Celsing vid alla "hyss". Hon tog på sig allt och då blev det inga bestraffningar. Hon var själv duktig att hitta på saker.

Bygden och dess historia intresserade honom mycket. Och där var han realistisk. Min far hade hittat två stenyxor på Långsved. Dessa skulle enligt bestämmelserna lämnas till museet, för att kastas i en stor hög. Jag hade våra yxor med och visade. Då sa Axelsson. "Ta hem dom och låtsas inte om att de finns."

Jag tror, att han var ganska stolt över skriften "Barva socken", som hans dotter Anne-Mari skrivit.

Ett slutomdöme. En duktig lärare och en stor personlighet som betytt mycket för bygden.