HUR LUCIA FIRATS I BARVA

Luciatraditionen i Barva, som några minnesgoda föreningsmänniskor kan komma ihåg det.

Genom Ingrid Bjelkefelt, Bondäng, en av luciorna i början 1940-talet, kom Linnéa Flodkvist, uppvuxen vid Nyckelberga i Länna, numera bosatt i Husby Rekarne, att bli den först intervjuade om hur Lucia firats i Barva.

Till henne bilade Ingrid, Anne Ivarsson och jag den 23 nov 2000.

Linnéa var sekreterare i Logen Ärild på 1930-talet och en av dem, som upprätthöll luciafesttraditionen, som tog sin början i nykterhetsföreningen, bildad 1898.

För att få vara medlem i logen skulle man ha fyllt 15 år.

Festerna hölls i logens lokaler på övervåningen vid Hagaborg en söndagskväll i anslutning till 13 dec.

Det var höstens stora begivenhet. Allmänheten hälsades välkommen och skaran ökade år efter år. Såväl sal som kök och trapphus fylldes upp. Husets konstruktion var inte beräknad för belastningen och man flyttade så småningom till Barva bygdegård.

Någon annons behövdes inte. Alla frågade, när luciafesten skulle hållas.

Man tog upp en entréavgift, som var kaffebiljett. Bullar serverades till kaffet. Men lussekatter med saffran? Det kan varken Ingrid eller Linnéa minnas. Saffransbröd bakades till jul. Och pepparkakor? Nej det tror de inte. De hörde julen till.

Vem, som skulle vara lucia röstades fram i föreningen och sångröst var viktigt, för att få bli tärna.

Någon gång minns Linnéa att det var ont om vackra röster och man "lånade in" Svea från Långsved, (faster till Rune)

Linnéa "kunde inte sjunga" Hon tog organisatoriskt ansvar och såg till kragar, band och krona, så att luciatåget inte enbart var skönsjungande utan också var vackert att vila ögonen på. Ibland hade vi våra konfirmationsklänningar på oss, minns Ingrid.

Kronan var klädd med lingonris och glitter och naturligtvis förekom endast levande ljus. Under kronan en våt duk och för säkerhet skull hinkar med vatten utplacerade i lokalen.

Stjärngossar hade man inte. Kanske någon gång en liten tomte. En gång, 1939, då Majlis Gunnarsson, Tobo, Härad, var Lucia, var Gun Lindblom (Blomberg), Axäng och Inga Nilsson, Örbäcken "små lucior" .

Hjälp med att få rätt ton vid inlärningen av sångerna hade flickorna på 30-talet av Gösta Andersson (Tandersten), Prostökna, med dragspel. Efter honom ställde Einar Karlsson, Ekelund, upp med sin gitarr

I början av 1940-talet hjälpte fru Marell, Prostökna, till.

De övade hemma hos henne, minns Ingrid.

En gång var det så mycket snö. Då tog David Karlsson, Bråten Ärla, ut släden och skjutsade dem.

Annars gick man, cyklade eller åkte spark till sammankomsterna och till Hagaborg.

På "min tid" hade flickor bottiner av gummi, som ytterbeklädnad på fötterna berättar Linnéa. Jag minns att sulan på höger fot blev alldeles utsliten av allt sparkande.

Vi hade möten varannan vecka och så tränade vi teaterstycken under vintern också, vilka spelades upp på vårkanten.

Gun Blomberg minns, att efter tablån gick tärnorna in och ställde sig vid de dukade borden och sjöng följande lilla vers till melodin "Jag gick mig ut en afton...."

"Å, nu är kaffet färdigt, bevars vad tiden går.

Vi vilja eder bjuda en liten kaffetår.

Och om ni fram vill stiga, serveringen skall gå

så punktligt och ordentligt, så kvickt som vi förmå".

När kaffet var urdrucket gick de flesta äldre hem, men kvällen fortsatte med att man sjöng och dansade ringlekar. Det gjorde man för övrigt på logens möten också. Pardans var inte tillåtet.

Men man fann på råd. Man sjöng "Ängen var grön o flickan var skön. Kom dansa med mig........." och så dansade man vals.

Vilka kan de minnas var Lucior?

Från 30-talet minns de Margit Pettersson från Källdalen och Majlis Gunnarsson från St Tobo. Från 1940-talet Ellen från Nyckelberga och Ingrid Nilsson (Bjelkefelt) från Kolstugan.

Första gången logen höll luciafest i bygdegården var 1947.

Då filmades den för Barvafilmen minns Ingegerd Björkänge, Kyng. Hon bodde då vid Stålråd i Ärla och var sekreterare.

Karin Ekelöv, lärare vid Kvarntorps skola, övade in luciatablån, vilket hon sedan fortsatte med så länge luciafirandet genomfördes i logens regi.

Ransoneringskorten, som infördes under andra världskriget, styrde serveringen.

Sista året som logen arrangerade luciafest var 1962. Margareta Bjelkefelt, Bondäng, var Lucia. Hon bar sin mammas (Ingrid) konfirmationsklänning, vilken för övrigt Linnéa sytt en gång i tiden. Då var det Margareta Ericsson, Stålråd, och Olle Boberg, Ärla, som höll i trådarna. Karin Ekelöv övade alltjämt in luciatablån. Underlaget togs från Lyckoslanten, utgivare Rekarne Sparbank, årgång 1941 nr 6, säger Margareta, som har sparat exemplaret. Vi har lånat det för kopiering till hembygdsföreningens samlingar.

Margareta tror, att lekarna leddes av Torsten Wiberg, Torshälla och att Göte och Einar spelade.

Lussekatter och pepparkakor infördes i serveringen

Från v. Kersti Eriksson, Nastorp, Yvonne Korell, Bjurkärr, Aina Eriksson, Nyby, ? Besterman, Hössåker, lucia Margareta Ericsson, Stålråd, ? Besterman, Hössåker, Anita Eriksson, Nyby, ? från Ekedal? och Elisabet Werner, Orresta

Enligt dokumentation, som Margareta, har firade logen Ärild Lucia för 25:e gången "med en vacker och glad ljusfest i bygdegården 1956". Diakon Per Johansson, soldathemsföreståndare i Strängnäs talade om luciatraditioner. Man drack kaffe och lekte ringlekar. Margareta var lucia och hade 12 tärnor. På bilden ovan är endast 8 med.

Beträffande luciakrona lånade vi in privata, säger Margareta.

Det var stort intresse för luciafirandet, men ingen tog över ansvaret efter Margareta och Olle. Logens verksamhet avtog och upphörde helt i början på 1970-talet.

1967 tog Siv Lundberg, ordförande i damsektionen av Barva IF, initiativ till att lucia firades igen i Barva, berättar Barbro Pettersson, när jag ringer henne.

Vi var ett 20-tal damer, som förberedde festen.

Ett stort lotteri med skänkta hantverksvinster anordnades. Lapptäcken syddes och lottades ut. Vi bakade lussekatter och pepparkakor.

Den första Lucian, som vi hade, var Annette Frisk, Rosenlund. Sedan var det flickorna i Barva i tur och ordning under de tjugo år, som vi höll på.

Flickorna kom hem till mig vid Skogstorp på lördagarna och jag övade in luciatablån med dem.

Ulla Wasberg, som var med i damsektions arbetsgrupp, berättar att hon förmedlade kontakten med Gösta Widell (gift med Agnes Wasberg från Ringmuren), för att få den luciakronan, som fanns i bygdegården 1967, lagad. Ljushållarna lossade med tiden och hon tog kronan till Gösta igen. Han tillverkade en ny med den gamla som förebild Det var 1978 och hennes dotter Benita skulle vara lucia.

Kan det vara logens krona, som först lagades och sedan blev förebild för den nya, som nu används? - Ganska troligt, säger Ulla.

Första åren hölls festen i bygdegården. Då det kom folk från både när och fjärran, övergick vi till att vara i den stora "hallen". Till en början fanns inget kök där, så vi fick koka kaffe i bygdegården och bära ned det till lokalen, berättar Barbro vidare.

Farbror Wibbe, Torshälla, ledde ringlekarna. Göte Karlsson, Stålsäter, Härad, spelade dragspel och Einar Karlsson, Ekelund, gitarr.

Utöver luciatablån var det underhållning av trollkonstnären, Mr Colland.

Det var en mycket trivsam och omtyckt fest. Lucia hade ett långt följe av smålucior och små stjärngossar.

Så småningom var vi för få i damsektionen, som skulle ta hand om allt och vi gav upp 1987.

Barvaborna saknade Luciafirandet och 1991 togs det upp i Barva hembygdsförening.

Först ett par år i bygdegården och sedan i Hallen igen. Hyreskostnaderna ökade och trots ideellt arbete tog festen för djupt i en kassa, som inte fanns. För att få det hela att gå ihop försökte därför hembygdsföreningen med att öka ut arrangemanget med en julmarknad 1994. Det blev lyckat -nyhetens behag- men bedömdes efter ännu en gång inte vara någon väg att gå.

Kantor Inger Johansson övade in programmet som nu utökades med pepparkaksgubbar och tomtenissar.

Hembygdsföreningen hade festen i sin verksamhetsplan t.o.m 2000.

Vi bakade lussekatter och pepparkakshjärtan och ordnade med 3-4 små lotterier för att få det att gå runt.

Numera och alltsedan Inger flyttade från socknen 1995 är det Maud Svensson, Staväng, som tar ansvar för luciatablån, som brukar kunna räkna in en hel kull med små möss, pepparkaksgubbar och tomtenissar. Med i följet fanns också "skolbarnens egen tomtefar" och "Rudolf med röda mulen". År 2001 tog skolkooperativet Solstrålarna över anordnadet av luciafirandet.

Med tack till dem som berättat.

/ Eivor Nilsson