Mälarbygdsdräkten

Mälarbygdsdräkten, ibland kallad Mälaröarnas dräkt eller Jädersdräkten.

Framtogs på 1950-talet efter en färgplansch i "Mälarens öar" av R. Dybeck.

Grön yllekjol, rött ylleförkläde, randig väst med skört och snörning, vitt halskläde, röda strumpor och vit huvudduk, som knyts med en hård knut i nacken och att snibbarna ligger under knuten och ändarna hålls ihop bakåt. Blå tröja, som hålls ihop med häktor, med röda ärmuppslag.

Mälarbygsdräkten

 
I Sverige upphörde folkdräkten att bäras under 1840-50-talen, med undantag med några socknar i Dalarna. I Södermanland finns folkdräkter från ca 20-25 socknar eller härader. Men det är bara bevisligen i Vingåker, Österåker och Sorunda, som man burit folkdräkt i äldre tider.

I Österrekarne och Mörkö har troligen folkdräkt burits.

Alla andra dräkter nykonstruktioner !

Det har inte funnits folkdräkt i alla svenska socknar. I bygder med en påverkan från städer, internationell handel, bruk eller herrgårdar har man följt modets växlingar.

Under slutet på 1800-talet togs intresset upp för folkdräkter och då klädde man sig inte i folkdräkt utan man klädde ut sig i folkdräkt!

Under 1920- och 1950-talen skapades många nya dräkter.

Folkdräkten är lokalt särpräglad och har ett drag av ett förgånget mode. Folkdräkten har utvecklats under en lång tid och har påverkats av modedräkten. En folkdräkt har aldrig en modemässig helhet och visar inte en enda periods modedrag.

Nutidens folkdräkter är ofta standardiserade. Folkdräkten är som en uniform.

Forna tiders dräkt har ändrats i tiden, årstid, väderlek, arbete, fest, bärarens ålder och rikedom, efter civilstånd osv. De olika tidernas folkdräkt kunde se olika ut.

Folkdräkt bars av alla vuxna och vuxen blev man efter konfirmationen. Barn bar kolt. Gift kvinna bar alltid håret täckt. En ogift kvinna bar håret utslaget och hade ett band i håret. Ofta var huvudbonaden det sista man slutade att bära, när man slutade använda folkdräkt. Dalkullorna m. fl. kunde använda sin mössa till modedräkten.


Folklig dräkt = allmoge- och folkdräkt, samt arbets- och yrkesdräkter (ej uniformer).

Folkdräkten har burits av bondebefolkningen och har en lokal särprägel. Man bar dräkten från den plats där man bodde.

Allmogedräkten har burits av bondebefolkningen

Arbets- och yrkesdräkter har burits av t. ex. skomakare bagare och tegelbärare. De kunde bo i städerna.

Häradsdräkt = folkdräkt som burits i ett härad.

Sockendräkt = folkdräkt som burits i en socken.

Bygdedräkt = dräkt, som vid en viss tidpunkt antagits för en viss bygd. En rekonstruktion, som ofta bygger på olika originaldelar och dräktdelar, som satts ihop. En dräkt, som troligen ingen burit förr.

Landskapsdräkt = har aldrig funnits före det förindustriella samhället och är typisk 1900-talsprodukt.

Nationaldräkt = har heller aldrig funnits tidigare.

Nationella dräkten är den dräkt, som Gustaf III instiftade 1778, för att bäras av adeln och borgarna, ej av den största befolkningsgruppen, bönderna.

Den blå och gula nationaldräkten är den dräkt, som Märta Jörgensson komponerade 1903, som en allmän nationaldräkt för att vara ett alternativ till modedräkten och för att bäras av kvinnor i bygder utan folkdräkt.

   


Uppdaterat den 10 okt 2008, webbmaster: Anne Ivarsson