Välkommen till Barva!

Ett informationsblad för Barva Bygdegemenskap nr 18. Nr 1 år 2003.

Utgivare: Barva Framtid och samordnare är Anne Ivarsson

Här kommer ett nytt Barva-blad.

Vissa omständigheter har gjort att det dröjt. Men jag hoppas att ni ska få lite sommarläsning nu.

Barva Framtid har rullat på med olika aktiviteter och ni kan läsa vår årsberättelse i bladet.

Häromdagen fick jag besked om att de sista hindren för byggnationen vid Skäggesta är undanröjda. Då Karlsonhus, som tagit över området från Nordic Hästgårdar, skulle köra igång visade det sig att en del ageranden från tidigare ägare ej var avklarade varför det drog ut på tiden. Men detta är nu löst. Intresset av tomterna lär vara stort enligt uppgifter jag fått. Det stora problemet för skolan är fortfarande för få elever. Därför är det ju viktigt att vi får fler barnfamiljer i bygden. Ni som har bekanta som funderar på att byta bostad, tipsa om Barva.

Så blir det midsommarfestligheter som vanligt. Trots rykten om annat. Du som har idéer om vad som behöver göras, hör av dej till någon i styrelsen.

Vid årsmötet den 22 maj valdes följande styrelse:

Vi är öppna för intressanta uppslag. Några idéer vi har kan du läsa om i årsberättelsen.

Vill önska er alla en GLAD SOMMAR!

/Rune

Midsommar i Barva Bygdegård

Tisdagen den 17 juni

18:00 Nedtagning av majstången

Midsommarafton

09:00 Majstången klädes, alla hjärtligt välkomna att hjälpa till, ju fler vi blir desto roligare

11:00 Fika, medtag kaffekorg. Glass till alla barnen.

15:00 Majstången reses

15:30 Dans kring majstången under ledning av Sussie. Musik Kent Lindén

16:00 Uppträdande Kent Linden

Dragkamp Barva Syd mor Barva Nord. Den årliga tävlingen mellan ortsborna.

Kaffeservering • Korv • Kiosk • Lotterier • Skytte • Fiskdamm • Boll på burk • Femkamp

Museet är öppet båda dagarna.

Midsommardagen.

13:00 Friluftsgudstjänst, (vid regn inomhus)

21:00- 01:00 Dans till Gideons orkester

Vi vill redan nu vädja till alla som kan, att som förr om åren baka till midsommar. Bullar eller rulltårta, vilket som passar bäst. Ring Maud, 920 38 eller Noomi 0152-520 22. Midsommarkommittén tackar på förhand.

Vi kan berätta att överskottet, som vi fått in på midsommarfirandet, har gått till inköp av en högtalaranläggning i Bygdegården, som får användas av alla som hyr densamma, även i danshallen.

Vi hoppas på ett fint väder och att många ställer upp, så att vi får ett lika trevligt och glatt midsommarfirande som alltid!

VERKSAMHETSBERÄTTELSE

FÖR BARVA FRAMTID ID. FÖR. TIDEN 020601 – 030522

STYRELSE. Styrelsen för Barva Framtid har under året bestått av Rune Johansson ordf., Lotta Rehn sekr., Ann-Katrin Andersson kassör, samt Christer Nilsson och Bertil Zentio. Som mötessekreterare har under första delen av verksamhetsåret Eivor Nilsson fungerat. Senare delen av året har ordinarie sekreterare skrivit mötesprotokollen. Revisorer: Sievert Ylvén och Noomi Edstein. Med Gun-Britt Svensson som suppleant.

4 styrelsemöten har hållits under verksamhetsåret. I direkt anslutning till dessa har vid flera tillfällen representanter för arbetsgrupperna träffat styrelsen för genomgång.

ARBETSGRUPPER. De arbetsgrupper som arbetat under året är: Badplats, bostads, hantverks, kultur, ridleds, turist, ungdoms och väggrupp.

LOBBYINGARBETE. Styrelsen har genom kontakter med myndigheter och andra på olika sätt lyft fram möjligheter som finns att satsa på Barva. Även i år har tidningar uppmärksammat vårt arbete och då speciellt byggplanerna.

EKONOMI. Även om allt arbete görs ideellt blir det kostnader för material och annat varför vissa bidrag behövs. Detta år har vi inte lyckats erhålla några bidrag utifrån. Styrelsen kommer att bevaka möjligheterna att få ytterligare stöd. Vi har dock upplevt uppskattning av att vägbelysningen fungerar genom att medel har kommit in för driften av detta. Vi måste tyvärr be om nya bidrag för det år vi nu är inne i för belysningen. Den i förra årets verksamhetsberättelse nämnda uppvaktningen av kommunalrådet Hans Ekström har resulterat i att kommunen har beslutat att ge ekonomiskt stöd till utvecklingsgrupperna. En ansökan måste sändas in där man kan visa på verksamhet i gruppen. För vår del kommer detta att ske under maj månad.

VAD HAR HÄNT?

Nu något om gruppernas arbete.

Badplatsgruppen. Badet har underhållits och många har tagit chansen att få sig ett dopp. Ansvarig Per Johansson. Per har gjort ett jättejobb och sett till att badplatsen hållits i toppenskick. När badet skulle öppnas 2002 hade någon stulit stegar och soptunna. Efter mycket ringande och kontakter ordnade kommunen en ny stege.

Barnomsorgsgruppen. Förskolan är fullbelagd, men trots detta är det viktigt att inflyttning sker för att få upp barnantalet i skolan. Ansvarig Annika Agneson.

Bostadsgruppen. Arbetet med att få igång byggnation, i första hand vid Skäggesta, (Barva kyrkby) har gått vidare. Lobbying på olika sätt för att få intressenter. Det avtal om markköp som Nordic Hästgårdar hade har under året överlåtits på Karlsonhus i Klöverfors. Plankontorets arbete fortsatte under året med detaljplaneutställningar och i december 2002 antogs detaljplanen av kommunfullmäktige. I januari 2003 vann beslutet laga kraft. Stakning av gator och för vatten och avlopp har gjorts och arbetet beräknas påbörjas i sommar. Ansvarig har varit Göran Rehn.

Hantverksgruppen. Julmarknaden är den stora utåtriktade aktiviteten som hantverksgruppen är ansvarig för. Mycket folk söktesig till kyrkstallarna för att handla och träffa bekanta. Ett par busslaster med folk från Stockholm dök bl. a. upp. Vi ser också att fler satsar på hantverk och försäljning av sina alster. Gun-Britt Svensson är ansvarig.

Kulturgruppen. Har fortsatt utgivningen av Barvabladet. Barva-Bladet finns nu att läsa bl.a. på biblioteket i Eskilstuna. Har sammanställt material att dela ut till nyinflyttade. Genomförde tillsammans med Hembygdsföreningen, även i år, en "återvändardag". I Barvagården fanns utställning med foton och dokument ur Barvas historia. Anne Ivarsson är ansvarig. Hon är också Webbmaster för föreningens hemsida "barva just nu". Anne har under året drabbats av sjukdom men vi tror att hon snart skall vara igång igen. Vi ska försöka lösa utgivningen av Barvabladet under tiden.

Ridledsgruppen. Intresset har stigit för leden och då nu även möjlighet erbjuds att deltaga i turridning har anmälningarna ökat markant. En sammanlänkning med Flensleden är på gång. Annika Runström är ansvarig. Hon sitter också i styrelsen för Ridled Sörmland.

Turistgruppen. Har under året legat lite lågt. Då Naturskyddsföreningen har sin fågelstation "Rördrommen" vid Sörfjärden, deltar man i turistgruppen. Vilket vi är tacksamma för. Samarbete med "Rördrommen" på flera sätt.

Ungdomsgruppen. Arbetar vidare med att ordna aktiviteter för bygdens ungdomar. Maud Svensson är ansvarig.

Väggruppen. Gruppens prioriterade arbete är att få till stånd en av- påfart vid E 20. Vi hoppas att en påbörjad byggnation skall kunna ge nya möjligheter för en av-påfart. I mars ansvarade vi för en träff för de 11 utvecklingsgrupper som finns i kommunen. 7 av grupperna var representerade. Då gavs möjlighet att se på området vid Skäggesta. Från kommunen deltog Näringslivschefen Gunnar Jonsson, Peter Dädeby, Sven-Erik Åhlund och Eivor Rudin. Ett möte med mycket information. För mycket tyckte somliga.

Styrelsen vill uttrycka sitt stora TACK till alla som engagerat sig på olika sätt i arbetet. Tack för alla timmar Ni lagt ned helt ideellt för att föra bygden framåt.

Styrelsen har en del planer inför ett nytt verksamhetsår. Vi avser att söka pengar för att få en fast belysning i kyrkstallet. Det är inte tillfredställande att lösa sladdar dras kors och tvärs i huset. Finns också planer på att försöka bygga skydd på busshållplatsen vid gamla E 20. Vi saknar sponsorer just nu.

Det har kommit önskemål om att Barva framtid skall ställa sig som huvudansvarig för midsommarfirandet vid Barvagården. Styrelsen kommer att tillsammans med övriga föreningar ta upp frågan för att vi skall nå en bra lösning.

Vi planerar också en större aktivitet i samband med att byggnationen vid Skäggesta kommer igång. Barva Framtid vill även fortsättningsvis vara ett nav för att föra Barvabygden framåt. För att utveckla och skapa möjligheter till att bygden blir en plats där alla kan trivas.

Barva den 22/5 2003.

Ett stort tack till alla som bidragit med pengar till belysningen! Utan pengar slocknar lamporna, det vill vi väl inte!? Fortsätt att bidra! Pg. 28 51 9-6 eller Bg. 5086-6961. Märk med "Vägbelysning"

Skolminnen från Barva skola.

Jag har hittat fram till Er hemsida genom förmedling av min dotter Viveka, ättling i femte led till den klockar Öhlander som skymtat fram i andra berättelser. Jag tänkte det kunde vara unikt att lägga till lite skolminen från en som inte gått i Barva kyrkskola – men hade rätt bra koll på läget där i alla fall.......

Vi var sommargäster från stan (Eskilstuna, alltså), som var trogna helggäster på Kyrkbacken från det spaden gick att sätta i jorden på våren till dess den sista potatisen var upptagen på hösten och frosten tog resterna av grönsakslandet. Och så under hela det långa sommarlovet förstås, för kärnperioden i min uppväxt var under krigsåren, då det inte gick att resa omkring i världen så som nu.

Vi bodde i den lilla stugan snett bakom Elsas hus, intill sydgaveln av det stora röda ålderdomshemmet. Det syntes inte så mycket av vårt hus nere från skolplanen, åtminstone inte på somrarna, för det doldes effektivt av en rad höga körsbärsträd. Det var gråmålat på den tiden, med en liten förstukvist med snickarglädje och vildvin på - mina föräldrar målade om till gult sen och byggde till en veranda, det måste ha varit mot slutet av 40-talet. Strax efter började åldern ta ut sin rätt på körsbärsträden, de föll det ena efter det andra. Då kröp stugan fram ur sitt gömsle och började se ut ungefär som nu. Stugan var helt liten: ett kök, ett rum och en inbyggd redskapsbod.

Men den hade ett magnifikt namn: Villa Marino. Signora Marino var enligt familjetraditionen en uppburen italiensk sångerska vid Stockholmsoperan, som valt att låta bygga sitt sommarviste på Kyrkbacken i Barva. Vad som kunde motivera valet av plats visste vi inget om, men om det var lugn och ro och avskildhet från det brusande artistlivet vid Gustav Adolfs Torg, så hade hon ju siktat mitt i prick.

Hur som helst så fann tydligen operadivan den lantliga stillheten väl stillsam så småningom och började längta hem till storstaden och tiljan igen. Huset överlät hon till klockar Öhlander, på vilka villkor vet vi inget om. Sen satt han tydligen där och spelade kammarmusik med sina goda vänner; vi hittade en gång travar med gamla handskrivna noter som lagts som fyllning under innertaket. Han hade en dotter Susanna som så småningom skulle bli min farmor. Hon gifte sig med filhuggarmästaren Ferdinand Holmertz, som jobbade träget vid Fil-Öbergs inne i stan men åtminstone hade söndagarna lediga. Då åkte de till Barva och levde lantliv. Stugan övertogs av mina föräldrar, Erik och Magda Holmertz. Magda blev rätt tidigt änka, det är hon som är den ensamma damen som skymtar som Elsas granne i en annan av minnesnoteringarna.

Sen fick jag och min Katarina ta över ägande och skötsel, en inte alldeles lätt uppgift om man bor norr om Stockholm och har jobb som innebär en hel del resande. Vi klarade det tills mitt hjärta sa stopp och operation i mitten av 90-talet. Då sålde vi till den nuvarande innehavaren.

Men nu var det ju skolminnen det skulle handla om. Med dem förhåller det sig så här: Sommarloven förefaller ju i ungdomen härligt oändliga, man hinner med mängder av bad och mete i Lappen och att bygga massor av kojor på åsen. Dock har de sitt slut, och i Barva inföll det där slutet och höstens skolstart fjorton dagar tidigare än inne i stan. Det hade att göra med att man ute på landet ville förkorta skolgången under vinterperioden, då det ofta var problem med väghållning och snöplogning.

Här måste jag göra en parentes, fast jag just faktiskt kommit in på skolminnena, som det egentligen skulle handla om.

Det kom ovanligt mycket snö, massor av snö, under de kalla krigsvintrarna. Vi var ibland ute och tittade till stugan också under vintersäsongen och såg hur snön växte till ett täcke som verkade kunna täcka hela huset, redan gick den gott och väl upp till fönstren. Snön i sig var ju kall, men samtidigt fungerade den som isolering. Pappa berättade om hur grönländarna klarade sin polarvintrar genom att bygga igloos, och så föddes en idé. Världsläget var ju dramatiskt. När som helst kunde tyskarna vara över oss, se hur det hade gått i Danmark och Norge. Att pappa alls fick vara hemma hos oss och inte var vår soldat som låg i beredskapstält någon annanstans i Sverige berodde på att han arbetade på Gevärsfaktoriet och var en kugge i rustningsindustrin. Det var ju bra i sig, men hade en baksida: blev Sverige indraget i kriget skulle Eskilstuna och försvarsindustrierna där vara ett av de första bombmålen. Myndigheterna hade redan gjort upp planer för

evakuering. Vi skulle vid ett krigsutbrott ta oss till Barva, kanske man skulle göra om skolan till flyktingförläggning, de konkreta planerna vet jag inget om. Men nu skulle vår familj göra ett experiment för att se om man kunde klara sig på egen hand.

Pappa ordnade på något sätt en ledig vintervecka, och i 30 minusgrader tog vi gengasbussen ut till vårt oisolerade sommarhus. Mamma och jag fick se till att hålla elden igång i spis och kakelugn, Pappa höll till utanför och grävde som en eskimå ut stora block av snö, som han staplade mot husväggarna. Mot kvällen var stugan täckt och förvandlad till en Barvaigloo. Och se, uträkningen hade varit riktig: vi kunde bo i huset hela vår provvecka, det blev riktigt varmt och skönt där inne, fast lite mörkt för man måste se till att täcka de enkelglasade fönstren också.

Hade tysken kommit hade vi nog blivit Barva-bor på heltid. Men nu behövde det aldrig gå så, freden kom, och de långa sommarloven. Under dem blev jag full medlem i den unga Barva-gemenskapen. Jag kände de jämnåriga kring åsen: Rolf och Roland nere i Stenhuset, de borta i Sörby och Skäggesta, lärarinnas pojke på lärarbostadens övervåning, han hette Svante och pratade svenska precis som vi fast han kom från Estland och hans pappa hade försvunnit i kriget. Och så förstås Peter och Ulrik Celsing, nuvarande slottsherrn på Lindholm. De var ju närmaste grannar, Ulrik hade gavelrummet på nedre botten åt vårt håll, och dit klättrade man fönstervägen.

Det stora röda huset hade varit ålderdomshem först, jag har fortfarande minnen av åldringarna som vandrade omkring på darriga ben och ville klappa små barn på huvudet, och köksflickan Elna som bar ut skulorna. Hon tömde sina stinkande hinkar i "gropen" ner mot stora potatislandet, kanske 10-15 meter från vår gårdsplan - och lika långt hamnade de från Moster Lundqvists jordkällare, där hon förvarade sina livsmedel så här innan kylskåpens tid. Moster Lundqvist var änka efter en av Kommendörkaptens trotjänare på Lindholm och hade som undantagsstuga fått det hus som Elsa så småningom skulle komma få att disponera som vaktmästarbostad. Fast däremellan stod den som ödestuga rätt många år, den fönsterlösa långväggen åt vårt håll var bra att ha att skjuta fotboll mot.

Men in i f d ålderdomshemmet drog agronom Lars Gustaf Celsing med familj - vitter lundastuderad gemål och fyra barn, varav två alltså i just lagom lekålder för mig. Celsings var trevliga och hade humor, familjefadern och blivande slottsherren på Lindholm gillade att kalla sig "Lasse i fattigstugan" och var inte knusslig med att låna ut rafflande deckare till mig, fast de egentligen kanske borde vara förbjudna vid min ålder. Annars hade han på kyrkbacken bara magister Smith att dela intresset med för den sortens lektyr, de brukade låna av varandra.

Ibland körde slottskaleschen med dubbelspann från Lindholm upp på gårdsplanen, när Kommendörkapten kom på besök till sin avkomma i yngre generationer. I ena handen hade han sin käpp, i den andra sin kopparlur. Slottsherren var nämligen svårt döv, någon egentlig konversation verkade det inte att kunna bli frågan om. Däremot trängde brottstycken av det samtal som förekom lätt ut genom fönster och väggar. - VILL FARSAN HA EN JÄVEL TILL???, hördes agronomens stämma, den bar ända ner till kyrkan och fälten bort mot Säby. Men nu var det ju skolminnen det skulle handla om.

De sista fjorton dagarna av mitt sommarlov blev extra behagfulla genom att jag då fortfarande gick ledig, medan kompisarna alltså kallades in under skoloket. Jag kunde höra dem komma på morgnarna och ställa upp på led utanför skoltrappan. Själv kunde jag då välja mellan att vända mig om i sängen och ta en liten morgonslummer till eller ropa på Mamma och beställa frukostte. I alla fall såg jag till att vara uppe och klädd tre kvart senare, för då kom kompisarna ut och hade rast. Vi spelade fotboll i tio svettiga minuter, innan de ringdes in till nya plågor. Själv kunde jag ju fortsätta att skjuta med bollen mot Moster Lundqvists vägg, men i längden kändes det lite ensamt att stå där och dunka alldeles själv (fast jag hade läst i Rekord-Magasinet att det var så Gunnar Nordahl hade övat upp sig.) Då hände det att jag i stället klättrade upp i det stora körsbärsträd som växte vid skolgaveln. Från dess lövverk hade man utmärkt insyn till skolsalen – storskolan alltså, småungarna höll till åt andra hållet, men de var ju inte så intressanta, det var i första hand fotbollskompisarna jag var ute efter. Där inne såg man dem sitta uppradade i sina bänkar. Några satt och plitade i sina häften, förmodligen var det väl med några räknetal. Samtidigt höll någon på och läste högt ur en bok, det var ju blandade klasser, med flera ämnen igång samtidigt. Bland bänkarna vankade magister Smith omkring, oftast med pekpinnen i handen. Och det hade man ju hört vad han brukade använda den till…

Rätt idylliskt såg det ut i alla fall, så där på håll från körsbärsträdets skyddade utsiktspunkt.

/ Lars-Erik Holmertz

Tillbaka till Barva-sidan